Ouvir o texto...

sexta-feira, 20 de julho de 2018

Brazilian culture. The Swiss-Brazilian who won gold in capoeira. - Cultura brasileira. O suíço-brasileiro que ganhou ouro na capoeira. - Brasilianische Kultur. Der Schweizer-Brasilianer, der Gold in Capoeira gewann. - Бразильская культура. Швейцарский бразилец, выигравший золото в капоэйре. - 巴西文化。在卡波耶拉赢得金牌的瑞士 - 巴西人。

By winning the gold medal in Baku, Azerbaijan, Brazilian and Swiss immigrant Joel de Jesus Campos arrives at the summit on a long trail that runs from a poor neighborhood in Cuiabá to the Bernese Alps. But your dreams do not end there.

1
Joel de Jesus Campos shows the medal he won in Baku, 
Azerbaijan. (swissinfo.ch)

Abroad, Brazil has several business cards. Players like Neymar show art on the ball and enchant fans. Musicians like Gilberto Gil play on African and European influences on the guitar and leave no one immobile. But when a capoeira wheel opens in a Zurich square, many curious pedestrians stop and ask the fighters: what are you doing? The answer begins in Brazilian history, goes through rhythms and instruments and ends up explaining that to give a "half-moon of compass", the capoeira beat in which the heel is used to hit the opponent, the capoeirista must be very well shaped. Many later run to enroll their children, or himself, in this genuinely Brazilian sport.

In his apartment in a quiet, tree-lined neighborhood located on the banks of Bern, Joel de Jesus Campos opens the door and gives a smile to the visitor. In his arms, the son of a year and a half quite suspicious of the unexpected visit. The white polyester mesh does not hide the muscles of this 35-year-old Cuiabara, also known by the name of baptism "counter-master Little Brother". On the kitchen table is the reason for his pride: the gold medal won at the 2nd World CapoeiraLink World Championships, held May 11-12, 2018 in Baku, Azerbaijan, where he represented his country of adoption, Switzerland.

"It was a child's dream that came true, to see that capoeira reached this level of organization and become champion," says Joel (listening to audio). An achievement that will surely help promote the "CandeiasLink external" capoeira school, which he and his Swiss wife, Denise, set up in Steffisburg, a small village located south of Berne, near Lake Thun and overlooking the high mountains of the Bernese Alps. At school 40 students, mostly Swiss children, learn Brazilian sports.

Flour bag trousers
Like many other capoeiristas, Joel began to gingar as a child. Born in 1983 in Cuiabá, capital of the state of Mato Grosso, in the central-western region of the country, he is the youngest of six siblings. At the age of seven he saw a wheel in the street and asked to enter. "The teacher thought I had a way and offered me a scholarship," he says.

The family did not have many resources and the mother had to be creative. "She then sewed with a bag of flour pants for me and my two brothers, who also went into capoeira." At the age of twelve, Joel was invited to represent the state at the Brazilian Student Games in Paraíba, where he met the group of which he participates to this day. "It was the external CandeiasLink, a group from Goiana headed by Master Swine, who had a very own style of moving and a very professional structure."

Upon returning to Cuiabá, the group where Joel was training joined Candeias. At the age of fifteen the young man began teaching capoeira in local schools and four years later, the opportunity arose to leave Brazil. "I had a friend in Valencia, Spain, who invited me to work with him. It was not easy for me to choose between studying or dedicating myself to capoeira, but I ended up deciding on the sport," he recalls.

Large network
For ten years the cuiabano lived in the Spanish city, where not only taught capoeira, but also danced in musical groups taking advantage of events like the World Cup. Moment ideas to present the fight in the streets. Capoeira was gradually becoming popular and today it is represented in almost all the countries of the continent. "We had up to 100 students at school." Joel justifies the discovery of capoeira through its educational qualities. "Europeans do not have the prejudices that we have in Brazil and so they discover not only a sport in it, but children, for example, learn to disinhibit themselves, after all, in the wheel they can show what they know."

2
Well-known capoeira masters from Brazil participated 
in the jury at the Capoeira World Championship in Azerbaijan.

But how can a capoeira teacher practice the sport so far from Brazil and not end up "disconnected"? The answer shows the level of connection between capoeira schools in Brazil and its overseas branches. "My mentor is the Swine master, who travels the world visiting schools in more than twenty countries, mentoring and graduating students. In my case, he says whether I am prepared or not," he says. And that was how he was being promoted: from the preparation rope to the countermaster and today, the 2nd degree countermaster.

Moving to Switzerland
With the crisis in Spain, Joel's plans have changed. The students disappeared and the economic situation made life difficult. At school in Valencia the Brazilian met a Swiss student, Danise, whom he eventually married and had his first child, Joan, who is now eight. In 2011 the family decided to move to Switzerland, a more stable and prosperous country. "We went to live with my in-laws in Uetendorf, an alpine village with six thousand inhabitants." Without speaking the German, the Brazilian did not have an easy start. "I did not understand the people and I also did not find work because nobody knew the capoeira, nor did I have a recognized profession or diploma, and the worst was the cold and the rain."

Just as in the course of many immigrants, success in a new country depends on their own effort to integrate and a pinch of luck. As she worked out in the street with some gypsies, a lady approached and said she knew the capoeira. "She had three children and said she would love to put them on a course to learn the fight." So Joel opened his first school and soon had eight children, one year after arriving in Switzerland. But the capoeira dream of living continued far away.

"Although capoeira is widely recognized by the Swiss and many people practice it, it does not guarantee my livelihood," he says. To survive in a country with a high cost of living like Switzerland and ensure the family's livelihood, Joel was not selective in looking for a job. "I did everything, I worked as security, cleaning, newspaper delivery and I spent a good time as a valet at a luxury hotel in downtown Bern." But capoeira continues being its main passion and the accomplishment of the 2 nd World Championship of Capoeira, turned a new objective.


3
Interview: What does it mean for you to be 
a world capoeira champion and how is your life in Switzerland?




 "Eu só quero pensar no futuro e não ficar triste." Elon Musk.
-
"I just want to think about the future and not be sad." Elon Musk.


This report is guaranteed to verify the address of the LINK above
Say no to fake News!
-
Esta reportagem tem a garantia de apuração do endereço do LINK acima.

Diga não às fake news!

-
Culture is not what enters the eyes and ears, 

but what modifies the way of looking and hearing

A museum is not just a place for treasured artefacts, 
but a vibrant space where history truly comes alive!





--br
Cultura brasileira. O suíço-brasileiro que ganhou ouro na capoeira.

Ao conquistar a medalha de ouro em Baku, no Azerbaijão, o imigrante brasileiro e suíço naturalizado Joel de Jesus Campos chega ao cume em uma longa trilha percorrida de um bairro pobre de Cuiabá até os Alpes bernenses. Mas seus sonhos não terminam por aí.

1
Joel de Jesus Campos mostra a medalha que ganhou em Baku, no Azerbaijão. (swissinfo.ch)

No exterior, o Brasil tem vários cartões de visita. Jogadores como Neymar mostram a arte na bola e encantam torcedores. Músicos como Gilberto Gil dedilham no violão influências africanas e europeias e não deixam ninguém imóvel. Porém quando uma roda de capoeira se abre em uma praça de Zurique, muitos pedestres curiosos param e perguntam aos lutadores: o que vocês estão fazendo? A resposta começa na história brasileira, passa pelos ritmos e instrumentos e termina ao explicar que para dar uma "meia-lua de compasso", o golpe de capoeira no qual é usado o calcanhar para se acertar o adversário, o capoeirista tem de estar muito bem em forma. Muitos correm depois para inscrever os filhos, ou a si próprio, nesse esporte genuinamente brasileiro.

Em seu apartamento em um bairro tranquilo e arborizado localizado às margens de Berna, Joel de Jesus Campos abre a porta e dá um sorriso para o visitante. Nos braços, o filho de um ano e meio bastante desconfiado com a inesperada visita. A malha branca de poliéster não esconde os músculos desse cuiabaense de 35 anos, também conhecido pelo nome de batismo "contra-mestre Irmãozinho". Na mesa da cozinha está o motivo do seu orgulho: a medalha de ouro conquistada no 2º Campeonato Mundial de CapoeiraLink externo, ocorrido de 11 a 12 de maio de 2018 em Baku, no Azerbaijão, no qual ele representava o seu país de adoção, a Suíça.

"Foi um sonho de criança que se tornou realidade, de ver que a capoeira chegou a esse nível de organização e me tornar campeão", afirma Joel (escutar áudio). Uma conquista que seguramente irá ajudar a promover a escola de capoeira "CandeiasLink externo", que ele e sua esposa suíça, Denise, montaram em Steffisburg, um pequeno vilarejo localizado ao sul de Berna, próximo do lago de Thun e com vista para as mais altas montanhas dos Alpes berneneses. Na escola 40 alunos, em sua maioria crianças suíças, aprendem o esporte brasileiro.

Calças de saco de farinha
Assim como muitos outros capoeiristas, Joel começou a gingar ainda criança. Nascido em 1983 em Cuiabá, capital do estado de Mato Grosso, na região centro-oeste do país, ele é o mais novo de seis irmãos. Aos sete anos de idade viu um dia na rua uma roda e pediu para entrar. "O professor achou que eu tinha jeito e me ofereceu uma bolsa de estudos", conta.

A família não tinha muitos recursos e a mãe teve de ser criativa. "Ela então costurou com um saco de farinha calças para mim e meus dois irmãos, que também entraram na capoeira". Aos doze anos, Joel foi convidado a representar o estado nos Jogos Estudantis Brasileiros na Paraíba, onde conheceu o grupo do qual participa até hoje. "Era o CandeiasLink externo, um grupo de Goiana chefiado pelo mestre Suíno, que tinha um estilo muito próprio de se mover e uma estrutura muito profissional".

Ao retornar para Cuiabá, o grupo onde Joel treinava se filiou ao Candeias. Aos quinze anos o jovem começou a dar aulas de capoeira nas escolas locais e quatro anos depois, surgiu a oportunidade de sair do Brasil. "Tinha um amigo em Valência, na Espanha, que me convidou para trabalhar com ele. Não foi fácil para mim escolher entre estudar ou me dedicar à capoeira, mas acabei me decidindo pelo esporte", lembra-se.

Grande rede
Durante dez anos o cuiabano viveu na cidade espanhola, onde não apenas ensinava capoeira, mas também até dançou em grupos musicais aproveitando embalo de eventos como a Copa do Mundo. Momento ideias para apresentar a luta nas ruas. A capoeira foi se popularizando aos poucos e hoje está representada em quase todos os países do continente. "Chegamos a ter até cem alunos na escola". Joel justifica a descoberta da capoeira através das suas qualidades educativas. "Os europeus não têm os preconceitos que temos no Brasil e assim descobriam nela não só um esporte. As crianças, por exemplo, aprendem a se desinibir. Afinal, na roda elas podem mostrar o que sabem."

2
Conhecidos mestres de capoeira do Brasil participavam do júri no Campeonato Mundial de Capoeira, no Azerbaijão.

Mas como um professor de capoeira pode praticar o esporte tão distante do Brasil e não acabar "desconectado"? A resposta mostra o nível de conexão das escolas de capoeira no Brasil e suas filiais no exterior. "Meu mentor é o mestre Suíno, que viaja o mundo todo visitando as escolas em mais de vinte países, orientando e graduando alunos. No meu caso ele diz se estou preparado ou não", revela. E foi assim que ele foi sendo promovido: da corda de preparo à contra-mestre e hoje, contra-mestre de 2º grau.

Mudança para Suíça
Com a crise na Espanha os planos de Joel mudaram. Os alunos desapareceram e a situação econômica dificultou a sua vida. Na escola em Valência o brasileiro conheceu uma aluna suíça, Danise, com quem acabou casando e teve seu primeiro filho, Joan, hoje com oito anos. Em 2011 a família decidiu se mudar para a Suíça, um país mais estável e próspero. "Fomos viver com os meus sogros em Uetendorf, um vilarejo alpino com seis mil habitantes". Sem falar o alemão, o brasileiro não teve um começo fácil. "Não entendia as pessoas e também não encontrava trabalho, pois ninguém conhecia a capoeira. Também não tinha uma profissão ou diploma reconhecidos. E o pior era o frio e a chuva."

Assim como no percurso de muitos imigrantes, o sucesso em um novo país depende do esforço próprio em se integrar e uma pitada de sorte. Ao se exercitar na rua com alguns gingados, uma senhora se aproximou e disse que conhecia a capoeira. "Ela tinha três filhos e disse que adoraria colocá-los em um curso para aprender a luta". Assim Joel abriu sua primeira escola e logo já tinha oito crianças, um ano depois de ter chegado na Suíça. Porém o sonho de viver da capoeira continuou distante.

"Apesar da capoeira ser bastante reconhecida pelos suíços e muita gente praticá-la, não garante o meu sustento", revela. Para sobreviver em um país com um alto custo de vida como a Suíça e garantir o sustento da família, Joel não foi seletivo na procura de um trabalho. "Fiz de tudo. Trabalhei como segurança, na limpeza, entrega de jornal e fiquei um bom tempo como valete em um hotel de luxo no centro de Berna". Porém a capoeira continua sendo sua principal paixão e a realização do 2o Campeonato Mundial de Capoeira, virou um novo objetivo.


3
Entrevista: O que significa para você ser campeão mundial de capoeira e como é sua vida na Suíça?






--alemão via tradutor do google
Brasilianische Kultur. Der Schweizer-Brasilianer, der Gold in Capoeira gewann.

Mit dem Gewinn der Goldmedaille in Baku, Aserbaidschan, kommt der brasilianische und schweizerische Einwanderer Joel de Jesus Campos auf einem langen Weg, der von einem Armenviertel in Cuiabá zu den Berner Alpen führt, auf den Gipfel. Aber deine Träume enden dort nicht.

1
Joel de Jesus Campos zeigt die Medaille, die er in Baku, Aserbaidschan, gewonnen hat. (swissinfo.ch)

Im Ausland hat Brasilien mehrere Visitenkarten. Spieler wie Neymar zeigen Kunst am Ball und verzaubern Fans. Musiker wie Gilberto Gil spielen auf afrikanischen und europäischen Einflüssen auf der Gitarre und lassen niemanden unbeweglich. Aber wenn sich auf einem Zürcher Platz ein Capoeira-Rad öffnet, halten viele neugierige Fußgänger an und fragen die Kämpfer: Was machst du? Die Antwort beginnt in der brasilianischen Geschichte, geht durch Rhythmen und Instrumente und endet damit, dass man dem Capoeira-Beat, in dem die Ferse den Gegner trifft, einen "Halbmond des Kompasses" geben muss, der Capoeirista muss sehr gut geformt sein. Viele später laufen, um ihre Kinder oder sich selbst in diesen echten brasilianischen Sport einzuschreiben.

In seiner Wohnung in einem ruhigen, von Bäumen gesäumten Viertel am Ufer von Bern öffnet Joel de Jesus Campos die Tür und lächelt dem Besucher zu. In seinen Armen, der Sohn von eineinhalb Jahren ziemlich verdächtig auf den unerwarteten Besuch. Das weiße Polyestergeflecht verdeckt nicht die Muskeln dieses 35 Jahre alten Cuiabara, auch bekannt unter dem Namen Taufe "Countermaster Little Brother". Auf dem Küchentisch liegt der Grund für seinen Stolz: Die Goldmedaille bei den 2. World CapoeiraLink World Championships, die vom 11. bis zum 12. Mai 2018 in Baku, Aserbaidschan stattfanden, wo er sein Adoptionsland Schweiz vertrat.

"Es war ein Kindertraum, der wahr wurde, um zu sehen, dass Capoeira diese Ebene der Organisation erreichte und Champion wurde", sagt Joel (Audio hören). Eine Errungenschaft, die sicherlich dazu beitragen wird, die "CandeiasLink external" -Capoeira-Schule zu fördern, die er und seine Schweizer Frau Denise in Steffisburg, einem kleinen Dorf südlich von Bern, nahe dem Thunersee mit Blick auf das Hochgebirge der Berner Alpen, gegründet haben. In der Schule lernen 40 Schüler, meist Schweizer Kinder, brasilianische Sportarten.

Mehlsackhose
Wie viele andere Capoeiristas begann Joel, als Kind zu gehen. Er wurde 1983 in Cuiabá, der Hauptstadt des Bundesstaates Mato Grosso in der zentral-westlichen Region des Landes, geboren und ist das jüngste von sechs Geschwistern. Im Alter von sieben Jahren sah er auf der Straße ein Rad und bat um Einlass. "Der Lehrer dachte, ich hätte einen Weg und bot mir ein Stipendium an", sagt er.

Die Familie hatte nicht viele Ressourcen und die Mutter musste kreativ sein. "Sie nähte dann mit einer Tüte Mehlhosen für mich und meine zwei Brüder, die auch in Capoeira gingen." Im Alter von zwölf Jahren wurde Joel eingeladen, den Staat bei den brasilianischen Studentenspielen in Paraíba zu vertreten, wo er die Gruppe traf, an der er bis heute teilnimmt. "Es war die externe CandeiasLink, eine Gruppe aus Goiana, die von Master Swine geleitet wurde, die einen ganz eigenen Bewegungsstil und eine sehr professionelle Struktur hatte."

Nach der Rückkehr nach Cuiabá schloss sich die Gruppe, in der Joel trainierte, Candeias an. Im Alter von fünfzehn Jahren begann der junge Mann in örtlichen Schulen Capoeira zu unterrichten und vier Jahre später ergab sich die Gelegenheit, Brasilien zu verlassen. "Ich hatte einen Freund in Valencia, Spanien, der mich eingeladen hat, mit ihm zu arbeiten. Es war nicht einfach für mich, zwischen Capoeira und Capoeira zu wählen, aber ich entschied mich für den Sport", erinnert er sich.

Großes Netzwerk
Zehn Jahre lang lebte der Cuiabano in der spanischen Stadt, wo er nicht nur Capoeira unterrichtete, sondern auch in Musikgruppen tanzte, um Veranstaltungen wie den World Cup zu nutzen. Moment-Ideen, um den Kampf auf den Straßen zu präsentieren. Capoeira wurde allmählich populär und heute ist es in fast allen Ländern des Kontinents vertreten. "Wir hatten bis zu 100 Schüler in der Schule." Joel rechtfertigt die Entdeckung von Capoeira durch seine pädagogischen Qualitäten. "Die Europäer haben nicht die Vorurteile, die wir in Brasilien haben und so entdecken sie nicht nur einen Sport darin, sondern Kinder lernen zum Beispiel, sich zu entblößen, schließlich können sie im Rad zeigen, was sie wissen."

2

Bei der Capoeira-Weltmeisterschaft in Aserbaidschan nahmen namhafte Capoeira-Meister aus Brasilien an der Jury teil.

Aber wie kann ein Capoeira-Lehrer den Sport bisher aus Brasilien praktizieren und nicht "getrennt" enden? Die Antwort zeigt den Grad der Verbindung zwischen Capoeira-Schulen in Brasilien und seinen Filialen in Übersee. "Mein Mentor ist der Swine-Master, der um die Welt reist und Schulen in mehr als zwanzig Ländern besucht, Mentoren und Absolventen. In meinem Fall sagt er, ob ich bereit bin oder nicht", sagt er. Und so wurde er befördert: vom Vorbereitungsseil zum Countermaster und heute zum Countermaster 2. Grades.

Umzug in die Schweiz
Mit der Krise in Spanien haben sich Joels Pläne geändert. Die Studenten verschwanden und die wirtschaftliche Situation machte das Leben schwierig. In der Schule in Valencia traf der Brasilianer die Schweizer Studentin Danise, die er schließlich heiratete und sein erstes Kind, Joan, bekam, die jetzt acht Jahre alt ist. Im Jahr 2011 beschloss die Familie, in die Schweiz, ein stabileres und wohlhabenderes Land, zu ziehen. "Wir sind mit meinen Schwiegereltern in Uetendorf, einem Alpendorf mit sechstausend Einwohnern, gewohnt." Ohne Deutsch zu sprechen, hatte der Brasilianer keinen leichten Anfang. "Ich habe die Leute nicht verstanden, und ich habe auch keine Arbeit gefunden, weil niemand die Capoeira kannte, noch hatte ich einen anerkannten Beruf oder ein Diplom, und das Schlimmste war die Kälte und der Regen."

Wie bei vielen Einwanderern hängt der Erfolg in einem neuen Land von ihren eigenen Integrationsbemühungen und einer Prise Glück ab. Als sie mit einigen Zigeunern auf der Straße arbeitete, näherte sich eine Dame und sagte, sie kenne die Capoeira. "Sie hatte drei Kinder und sagte, sie würde es lieben, sie auf einen Kurs zu bringen, um den Kampf zu lernen." So eröffnete Joel seine erste Schule und bekam bald ein Jahr nach seiner Ankunft in der Schweiz acht Kinder. Aber der Capoeira-Traum vom Leben hielt sich weit weg.

"Obwohl Capoeira von den Schweizern weithin anerkannt wird und viele Menschen es praktizieren, garantiert es nicht meinen Lebensunterhalt", sagt er. Um in einem Land mit hohen Lebenshaltungskosten wie in der Schweiz zu überleben und den Lebensunterhalt der Familie zu sichern, suchte Joel nicht gezielt nach einem Arbeitsplatz. "Ich habe alles gemacht, ich arbeitete als Sicherheitspersonal, Reinigung, Zeitungsauslieferung und ich verbrachte eine gute Zeit als Kammerdiener in einem Luxushotel in der Innenstadt von Bern." Aber Capoeira bleibt weiterhin seine Hauptleidenschaft und die Durchführung der 2. Weltmeisterschaft der Capoeira hat ein neues Ziel gesetzt.


3
Interview: Was bedeutet es für dich, ein weltweiter Capoeira-Champion zu sein und wie ist dein Leben in der Schweiz?

https://www.swissinfo.ch/ger/which-signs-to-you-be-the-capoeira-world-cup-and-why-is-your-life-in-switzerland-/44245368







--ru via tradutor do google
Бразильская культура. Швейцарский бразилец, выигравший золото в капоэйре.

Выиграв золотую медаль в Баку, Азербайджан, бразильский и швейцарский иммигрант Джоэл де Хесус Кампос прибывают на саммит на длинном тропе, который бежит из бедного квартала в Куяба в Бернские Альпы. Но твои мечты не заканчиваются.

1
Джоэл де Хесус Кампос показывает медаль, которую он выиграл в Баку, Азербайджан. (Swissinfo.ch)

За границей Бразилия имеет несколько визитных карточек. Такие игроки, как Неймар, демонстрируют искусство на балу и очаровывают поклонников. Музыканты, такие как Гилберто Гиль, играют на африканском и европейском влиянии на гитаре и не оставляют никого неподвижным. Но когда колесо капоэйры открывается на площади Цюриха, многие любопытные пешеходы останавливаются и спрашивают бойцов: что вы делаете? Ответ начинается в истории Бразилии, проходит через ритмы и инструменты и заканчивается тем, что объясняет, что для получения «полумесяца компаса», капоэйры, в которой пятка используется, чтобы поразить противника, капоэйриста должна быть очень хорошо сформирована. Многие позже бегут зачислять своих детей или себя в этот действительно бразильский спорт.

В своей квартире в тихом, выложенном деревьями квартале, расположенном на берегах Берна, Джоэл де Хесус Кампос открывает дверь и улыбается посетителю. На его руках сын полтора года довольно подозрительно относился к неожиданному визиту. Белая полиэфирная сетка не скрывает мышцы этого 35-летнего Куябары, также известного под именем крещения «контрмастер Маленький Брат». На кухонном столе - причина его гордости: золотая медаль выиграна на 2-м Всемирном чемпионате мира CapoeiraLink, проходившем 11-12 мая 2018 года в Баку, Азербайджан, где он представлял свою страну усыновления в Швейцарии.

«Это была мечта ребенка, которая сбылась, чтобы увидеть, что капоэйра достигла такого уровня организации и стала чемпионом», - говорит Джоэл (слушая аудио). Достижение, которое, несомненно, поможет продвинуть «Канадскую школу канадской« CandeiasLink », которую он и его швейцарская жена Дениз создали в Штеффисбурге, маленькой деревушке, расположенной к югу от Берна, недалеко от озера Тун и с видом на высокие горы Бернских Альп. В школе 40 студентов, в основном швейцарских детей, изучают бразильский спорт.

Брюки для мучных мешков
Как и многие другие капоэйристы, Джоэл начал рожать в детстве. Он родился в 1983 году в Куябе, столице штата Мату-Гросу, в центрально-западном регионе страны, он является младшим из шести братьев и сестер. В возрасте семи лет он увидел колесо на улице и попросил войти. «Учитель думал, что у меня есть способ, и предложил мне стипендию», - говорит он.

У семьи не было много ресурсов, и мать должна была быть творческой. «Затем она сшила сумку с мучными штанами для меня и двух моих братьев, которые тоже пошли в капоэйру». В возрасте двенадцати лет Джоэл был приглашен представлять государство на бразильских студенческих играх в Параибе, где он встретил группу, в которой он участвует по сей день. «Это была внешняя группа CandeiasLink, группа из Гояны, возглавляемая мастером Свиной, у которой был очень собственный стиль передвижения и очень профессиональная структура».

Вернувшись в Куйабу, группа, в которой тренировался Джоэл, присоединилась к Кандеи. В возрасте пятнадцати лет молодой человек начал преподавать капоэйру в местных школах, а четыре года спустя появилась возможность покинуть Бразилию. «У меня был друг в Валенсии, Испания, который пригласил меня работать с ним. Мне было нелегко выбирать между учебой или посвящением себя капоэйре, но я решил заняться спортом, - вспоминает он.

Большая сеть
В течение десяти лет куябано жил в испанском городе, где не только преподавал капоэйру, но и танцевал в музыкальных группах, пользуясь такими событиями, как чемпионат мира. Моменты идеи представить бой на улицах. Капоэйра постепенно становилась популярной, и сегодня она представлена ​​почти во всех странах континента. «У нас было до 100 учеников в школе». Джоэл оправдывает открытие капоэйры своими образовательными качествами. «У европейцев нет предубеждений, которые у нас есть в Бразилии, и поэтому они открывают для себя не только спорт, но дети, например, учатся обезвреживать себя, в конце концов, в колесе они могут показать то, что знают».

2

Известные мастера капоэйры из Бразилии участвовали в жюри на чемпионате мира по капоэйре в Азербайджане.

Но как учитель капоэйры может заниматься спортом до сих пор от Бразилии, а не заканчивать «отключением»? Ответ показывает уровень связи между школами капоэйры в Бразилии и ее заморскими отделениями. «Мой наставник - мастер Свиньи, который путешествует по миру, посещающим школы более чем в 20 странах, наставников и выпускников. В моем случае он говорит, готов ли я или нет, - говорит он. Именно так его продвигали: от подготовки веревки до контрмастера и сегодня, контрмастера 2-й степени.

Переезд в Швейцарию
С кризисом в Испании планы Джоэля изменились. Студенты исчезли, и экономическая ситуация осложнила жизнь. В школе в Валенсии бразилец встретил швейцарского студента Даниса, которого он в конце концов женился и у него был первый ребенок, Джоан, которому сейчас восемь. В 2011 году семья решила переехать в Швейцарию, более стабильную и процветающую страну. «Мы отправились жить со своими родственниками в Уэтендорфе, в альпийскую деревню с шестью тысячами жителей». Не говоря ни слова о нем, бразильцу не было легко начать. «Я не понимал людей, и я тоже не нашел работу, потому что никто не знал капоэйру, и у меня не было признанной профессии или диплома, и хуже всего было холод и дождь».

Как и в случае многих иммигрантов, успех в новой стране зависит от их собственных усилий по интеграции и удачи. Когда она выходила на улицу с некоторыми цыганами, подошла леди и сказала, что знает капоэйру. «У нее было трое детей и она сказала, что хотела бы поместить их на курс, чтобы узнать бой». Итак, Джоэл открыл свою первую школу и вскоре получил восемь детей, через год после прибытия в Швейцарию. Но мечта о жизни капоэйры продолжалась далеко.

«Хотя капоэйра широко признана швейцарцами, и многие люди ее практикуют, это не гарантирует мои средства к существованию», - говорит он. Чтобы выжить в стране с высокой стоимостью жизни, такой как Швейцария, и обеспечить средства к существованию семьи, Джоэл не был избирательным в поисках работы. «Я сделал все, я работал в сфере безопасности, уборки, доставки газет, и я хорошо провел время в роскошном отеле в центре Берна». Но капоэйра продолжает оставаться главной страстью и достижением 2-го чемпионата мира по капоэйре, превратила новую цель.


3
Интервью: Что значит для вас быть чемпионом мира по капоэйре и как ваша жизнь в Швейцарии?


https://www.swissinfo.ch/eng/which-signs-to-you-be-the-capoeira-world-cup-and-why-is-your-life-in-switzerland-/44245368










--chines simplificado via tradutor do google
巴西文化。在卡波耶拉赢得金牌的瑞士 - 巴西人。

通过在巴库赢得金牌,阿塞拜疆,巴西和瑞士移民乔尔德耶稣坎波斯到达山顶,沿着一条长长的小径从库亚巴的贫民区到伯尔尼阿尔卑斯山。但是你的梦想并没有就此结束。

1
Joel de Jesus Campos展示了他在阿塞拜疆巴库获得的奖牌。 (swissinfo.ch)

在国外,巴西有几张名片。像内马尔这样的球员在球上展示艺术并为球迷增添魅力。吉尔伯托·吉尔(Gilberto Gil)等音乐家演奏非洲和欧洲对吉他的影响,让任何人都不能动弹。但是当一个卡波耶拉轮在苏黎世广场打开时,许多好奇的行人停下来问问战士:你在做什么?答案开始于巴西历史,通过节奏和乐器,并最终解释为了给出“指南针的半月”,卡波耶拉击败了脚跟用于击中对手,卡波耶斯塔必须非常好的形状。许多人后来参加了这项真正的巴西运动,让他们的孩子或自己入学。

Joel de Jesus Campos酒店位于伯尔尼(Bern)河畔一个绿树成荫的宁静街区的公寓内,打开门,给客人一个微笑。在他怀里,一年半的儿子非常怀疑这次意外的访问。白色聚酯网不会隐藏这位35岁的库亚巴拉的肌肉,也被称为洗礼“反主人小弟弟”。在厨房的桌子上是他自豪的原因:金牌在2018年5月11日至12日在阿塞拜疆巴库举行的第二届世界CapoeiraLink世界锦标赛上获胜,他代表了他的收养国瑞士。

“这是一个孩子的梦想成真,看到卡波耶拉达到了这种组织水平并成为冠军,”乔尔说(听音频)。这项成就肯定有助于推动“CandeiasLink外部”卡波耶拉学校,他和他的瑞士妻子Denise在Steffisburg建立了一个位于伯尔尼南部的小村庄,靠近图恩湖,俯瞰着伯尔尼阿尔卑斯山脉的高山。在学校,40名学生(主要是瑞士儿童)学习巴西体育。

面粉袋长裤
像许多其他的capoeiristas一样,乔尔小时候就开始gingar。他出生于1983年,位于该国中西部地区马托格罗索州首府库亚巴,是六个兄弟姐妹中最年轻的。七岁时,他在街上看到一个轮子并要求进入。 “老师以为我有办法给我奖学金,”他说。

这个家庭没有很多资源,母亲必须富有创造力。 “然后她为我和我的两个兄弟缝了一袋面粉裤,他们也进了卡波耶拉。”十二岁的时候,乔尔被邀请代表国家参加巴拉圭巴西学生运动会,在那里他遇到了他参加的这一天。 “这是外部CandeiasLink,一个来自Goiana的团队,由Swine大师领导,他拥有非常自己的移动风格和非常专业的结构。”

回到库亚巴后,乔尔正在训练的小组加入了坎迪亚斯。这个年轻人在十五岁开始在当地学校教授卡波耶拉,四年后,有机会离开巴西。 “我在西班牙瓦伦西亚有一位朋友,邀请我和他一起工作。我在学习或投身于卡波耶拉之间做出选择并不容易,但我最终决定这项运动,”他回忆道。

大型网络
十年来,cuiabano住在西班牙城市,不仅教授卡波耶拉,还利用世界杯等活动在音乐团体中跳舞。在街头展示战斗的时刻想法。卡波耶拉逐渐变得流行,今天它几乎在非洲大陆的所有国家都有代表。 “我们在学校有多达100名学生。”乔尔通过其教育品质证明了卡波耶拉的发现。 “欧洲人没有我们在巴西的偏见,因此他们发现不仅仅是一项运动,而且孩子们,例如,他们学会了自我消毒,毕竟,他们可以展示他们所知道的东西。”

2

来自巴西的着名卡波耶拉大师参加了在阿塞拜疆举行的卡波耶拉世界锦标赛的评委会。

但卡波耶拉教师如何才能从巴西到目前为止从事这项运动而不是“断绝”?答案显示了巴西卡波耶拉学校与其海外分支机构之间的联系水平。 “我的导师是猪大师,他走遍全球二十多个国家的学校,指导和毕业学生。就我而言,他说我是否做好了准备,”他说。这就是他被提升的方式:从准备绳索到反击者,今天是第二学位的反击。

搬到瑞士
随着西班牙的危机,乔尔的计划发生了变化。学生们失踪了,经济形势让生活变得艰难。在巴伦西亚的学校,巴西人遇到了一位瑞士学生丹尼斯,他最终结婚并生了他的第一个孩子琼,现在已经八岁了。 2011年,这个家庭决定搬到瑞士这个更加稳定和繁荣的国家。 “我们和我的公婆住在Uetendorf,这是一个拥有六千居民的高山村庄。”如果不说德语,巴西人就没有轻松的开端。 “我不理解这些人,我也找不到工作,因为没有人知道卡波耶拉,我也没有公认的专业或文凭,最糟糕的是寒冷和下雨。”

正如在许多移民的过程中一样,新国家的成功取决于他们自己整合的努力和一点点运气。当她在街上与一些吉普赛人一起工作时,一位女士走近并说她知道卡波耶拉。 “她有三个孩子,并表示她很乐意让他们参加一个学习战斗的课程。”因此,乔尔开办了他的第一所学校,很快就有八个孩子,一年后抵达瑞士。但卡波耶拉的生活梦想仍然遥遥无期。

“尽管卡波耶拉得到了瑞士人的广泛认可,但许多人都在实践它,但这并不能保证我的生计,”他说。为了在像瑞士这样生活费用高的国家生存并确保家庭的生计,乔尔没有选择找工作。 “我做了所有事情,我做过保安,打扫卫生,报纸送货,我在伯尔尼市中心的一家豪华酒店度过了一段美好时光。”但卡波耶拉继续成为其主要的激情和第二届卡波耶拉世界锦标赛的成就,成为了一个新的目标。


3
采访:成为世界卡波耶拉冠军对你来说意味着什么?你在瑞士的生活怎么样?


https://www.swissinfo.ch/eng/which-signs-to-you-be-the-capoeira-world-cup-and-why-is-your-life-in-switzerland-/44245368










Nenhum comentário:

Postar um comentário