Ouvir o texto...

quinta-feira, 29 de março de 2018

History of the Postal Museum, Tampere, Finland. - História do Museu Postal, Tampere, Finlândia. - Postimuseon historiaa - Postmuseets historia

The spiritual father of the Postal Museum is considered to be Postal Director Hj. Lagerborg (1842–1910). During his directorship (1887–1903), the Postal Administration started collecting old artefacts in its cupboards. The Postal Museum project truly gained momentum only after Finland had gained independence and the conditions had stabilised in 1918.



The Postal Museum found its first premises – four rooms – in Yrjönkatu, Helsinki, on 1 September 1926. The museum was opened to the public on 22 June 1927. In Yrjönkatu, the museum gained two additional rooms in the 1930s, expanding its area to 160 square metres. According to Curator Forsblom, the much-wanted expansion was made possible by “the sophisticated sympathy shown by the State and the Postal and Telegraph Administration as well as a warm interest in culture as obliged by our country’s independence.” Nonetheless, the museum lost its home in 1941 due to the war.

After the war, suitable premises could not be found for the Postal Museum, so it remained packed up.


In May 1954, the museum opened its doors in the Vaasa Postal Building, on 250-square-metre premises. However, the museum had to be closed at the end of 1958, because the premises were needed for other postal operations. Indeed, the museum’s operations in Vaasa had been planned to be temporary, and it had few visitors.


In February 1962, the museum opened as the Postal and Telegraph Museum in Tehtaankatu, Helsinki. This time, the new museum’s collections were complemented by collections gained during years of telegraph, telephone and radio operations. Located on two different floors of a block of flats, the museum’s total area was about 600 square metres. In the 1970s and 1980s, the museum managed to gain a little more space in the same building. Visitors had to move between flats via the staircases. The premises were not suitable for the purpose and not large enough. The museum’s name was changed to the Postal and Telecommunications Museum on 1 March 1971.


The 1970s saw several different museum work groups within the Postal and Telecommunications Authority. According to memorandums, the need for space varied from 1,200 square metres to 2,000 or up to 5,000 square metres. The 1980s were spent actively looking for new premises. In addition to Helsinki, available or otherwise possible premises were sought in Turku, Tampere, Hämeenlinna and Espoo. The idea that advanced the furthest was locating the museum in Tampere’s old postal and telegraph building, which dated back to the 1920s. In addition to surveying existing premises, a plan was prepared for a new building to be constructed in Ilmala, in connection with the head office. In the late 1980s, however, more attention was paid to the museum’s administrative model with the purpose of turning the museum into a foundation. This did not happen, and as Posti was turned into a public utility company, the decision was made to split the museum into two different museums, the Postal Museum and the Telecommunications Museum.



The latter moved to Vallila, where Posti-Tele’s telecommunications operations had concentrated. The Postal Museum stayed in Tehtaankatu, but the premises were not ideal. The search for better premises for the Postal Museum continued, until it was decided in 1992 to move the museum from Tehtaankatu to the Helsinki Main Post Office. The Postal Museum opened in the Helsinki Main Post Office at the beginning of March 1995.

The total area of exhibition premises and other premises for customers in the main post office was about 1,500 square metres, in addition to which office and work spaces and archive rooms were available in the same building. The museum in the Helsinki Main Post Office was revamped in 2003 and 2008.

The owner of the museum, Itella Group, was involved in the Epos project (2003–2007) with many other large Finnish corporations with the vision of creating “a large Finnish communications museum”. However, the project fell through.


Matching the goals of museum operations to Itella’s business objectives proved difficult. As a result, Itella’s Board of Directors decided on 19 June 2012 to transfer the ownership of the Postal Museum to the new Postal Museum Foundation to be established. The purpose of the foundation is to maintain and develop the Postal Museum.

The costs of the Postal Museum’s premises in the Helsinki Main Post Office became too heavy, for which reason the search for new premises started again in 2010. The museum closed its doors in the main post office on 21 June 2012. New, suitable premises, with about 650 square metres of exhibition space, were found in Museum Centre Vapriikki in Tampere, where the new Postal Museum was opened in 2014.

To secure the continuity of the Postal Museum’s operations, Itella’s Board of Directors decided in June 2012 to establish a foundation to which the Postal Museum was transferred. The decision-making body of the foundation is its Board, whose members are elected by Itella, the City of Tampere and the Finnish Museums Association. Itella signed a 12-year service agreement with the foundation, which is the backbone of its finances.





https://www.postimuseo.fi/en/info-en/history-of-postal-museum

Cultura não é o que entra pelos olhos e ouvidos,
mas o que modifica o jeito de olhar e ouvir. 

A cultura e o amor devem estar juntos.
Vamos compartilhar.

Culture is not what enters the eyes and ears, 
but what modifies the way of looking and hearing










--br
História do Museu Postal, Tampere, Finlândia.

O pai espiritual do Museu Postal é considerado o Diretor Postal Hj. Lagerborg (1842-1910). Durante sua diretoria (1887-1903), a Administração Postal começou a coletar artefatos antigos em seus armários. O projeto do Museu Postal realmente ganhou força apenas depois que a Finlândia conquistou a independência e as condições se estabilizaram em 1918.

O Museu Postal encontrou suas primeiras instalações - quatro quartos - em Yrjönkatu, Helsinque, em 1º de setembro de 1926. O museu foi aberto ao público em 22 de junho de 1927. Em Yrjönkatu, o museu ganhou duas salas adicionais na década de 1930, expandindo sua área para 160 metros quadrados. De acordo com o curador Forsblom, a tão desejada expansão foi possível graças à “simpatia sofisticada demonstrada pelo Estado e pela Administração Postal e Telegráfica, bem como um interesse caloroso na cultura, como obrigado pela independência do nosso país”. No entanto, o museu perdeu casa em 1941 devido à guerra.

Depois da guerra, instalações adequadas não puderam ser encontradas para o Museu Postal, então ele permaneceu lotado.

Em maio de 1954, o museu abriu suas portas no Edifício Postal Vaasa, em instalações de 250 metros quadrados. No entanto, o museu teve que ser fechado no final de 1958, porque as instalações eram necessárias para outras operações postais. De fato, as operações do museu em Vaasa haviam sido planejadas para serem temporárias e tinham poucos visitantes.

Em fevereiro de 1962, o museu foi inaugurado como o Museu dos Correios e Telégrafos em Tehtaankatu, Helsinque. Desta vez, as coleções do novo museu foram complementadas por coleções obtidas durante anos de operações de telégrafo, telefone e rádio. Localizada em dois andares diferentes de um bloco de apartamentos, a área total do museu era de cerca de 600 metros quadrados. Nas décadas de 1970 e 1980, o museu conseguiu ganhar um pouco mais de espaço no mesmo edifício. Os visitantes precisavam se deslocar entre os apartamentos pelas escadas. As instalações não eram adequadas para o propósito e não eram grandes o suficiente. O nome do museu foi mudado para o Museu dos Correios e Telecomunicações em 1º de março de 1971.

Os anos 70 viram diversos grupos de trabalho de museus dentro da Autoridade Postal e de Telecomunicações. Segundo os memorandos, a necessidade de espaço variou de 1.200 m² a 2.000 ou até 5.000 m². Os anos 80 foram gastos procurando ativamente novas instalações. Para além de Helsínquia, foram procuradas instalações disponíveis ou de outra forma possíveis em Turku, Tampere, Hämeenlinna e Espoo. A ideia que avançou mais longe foi localizar o museu no antigo edifício postal e telegráfico de Tampere, que remonta à década de 1920. Além de examinar as instalações existentes, um plano foi preparado para um novo edifício a ser construído em Ilmala, em conexão com a sede. No final dos anos 80, no entanto, mais atenção foi dada ao modelo administrativo do museu com o objetivo de transformar o museu em uma fundação. Isso não aconteceu e, como o Posti foi transformado em uma empresa de utilidade pública, decidiu-se dividir o museu em dois museus diferentes, o Museu Postal e o Museu das Telecomunicações.

Este último mudou-se para Vallila, onde as operações de telecomunicações da Posti-Tele se concentraram. O Museu Postal ficou em Tehtaankatu, mas as instalações não eram ideais. A busca por melhores instalações para o Museu Postal continuou, até que foi decidido, em 1992, transferir o museu de Tehtaankatu para a Estação Central de Helsinki. O Museu Postal abriu no Correio Principal de Helsinque no início de março de 1995.

A área total das instalações de exposição e outras instalações para os clientes nos principais correios era de cerca de 1.500 metros quadrados, além de escritórios, espaços de trabalho e salas de arquivo disponíveis no mesmo edifício. O museu do Correio Principal de Helsinque foi renovado em 2003 e 2008.

O proprietário do museu, Itella Group, esteve envolvido no projeto Epos (2003-2007) com muitas outras grandes corporações finlandesas com a visão de criar “um grande museu de comunicações finlandês”. No entanto, o projeto caiu.

A correspondência entre os objetivos das operações do museu e os objetivos comerciais da Itella se mostrou difícil. Como resultado, o Conselho de Diretores da Itella decidiu, em 19 de junho de 2012, transferir a propriedade do Museu Postal para a nova Fundação do Museu Postal a ser estabelecida. O objetivo da fundação é manter e desenvolver o Museu Postal.

Os custos das instalações do Museu Postal nos Correios de Helsínquia tornaram-se demasiado pesados, razão pela qual a procura de novas instalações recomeçou em 2010. O museu fechou as suas portas nos principais correios em 21 de junho de 2012. Instalações novas e adequadas, com cerca de 650 metros quadrados de espaço de exposição, foram encontrados no Museu Centro Vapriikki em Tampere, onde o novo Museu Postal foi inaugurado em 2014.

Para garantir a continuidade das operações do Museu Postal, o Conselho de Diretores da Itella decidiu em junho de 2012 estabelecer uma fundação para a qual o Museu Postal foi transferido. O órgão de decisão da fundação é o seu Conselho, cujos membros são eleitos pela Itella, a cidade de Tampere e a Associação dos Museus Finlandeses. Itella assinou um contrato de serviço de 12 anos com a fundação, que é a espinha dorsal de suas finanças.






--fi
Postimuseon historiaa

Postimuseon henkisenä isänä pidetään pääpostitirehtööri Hj. Lagerborgia (1842-1910). Hänen aikanaan (1887–1903) alettiin vanhoja esineitä koota Postihallituksen komeroihin. Postimuseohanke virisi Suomessa toden teolla vasta Suomen itsenäistyttyä ja olojen vakiinnuttua 1918.

Postimuseo sai ensimmäisen tilansa – neljä huonetta – Yrjönkadulta Helsingistä 1.9.1926. Museo avattiin yleisölle 22.6.1927. Yrjönkadulla museo laajeni kahdella lisähuoneella 1930-luvulla 160 neliömetrin suuruiseksi. Museonhoitaja Forsblomin mukaan kaivatun laajentumisen teki mahdolliseksi "Valtiovallan ja Posti- ja lennätinhallituksen osoittama valistunut myötämielisyys ja lämmin, maamme itsenäisyyden velvoittama kulttuuriharrastus". Sodan vuoksi museo joutui kuitenkin kodittomaksi vuonna 1941.

Sodan jälkeen Postimuseolle ei löytynyt sopivia tiloja ja museo pidettiin varastoituna.

Museo avasi ovensa Vaasan postitalossa, 250 neliömetrin tiloissa, toukokuussa 1954. Museo piti kuitenkin sulkea vuoden 1958 lopussa, kun tiloja tarvittiin muuhun postin toimintaan. Toiminta siellä oli ajateltukin väliaikaiseksi ja museon kävijämäärä Vaasassa jäi pieneksi.

Helmikuussa 1962 museo avattiin Posti- ja lennätinmuseona Tehtaankadulla Helsingissä. Museota uusittaessa postihistoriallisiin kokoelmiin yhdistettiin vuosien mittaan talletetut lennättimen, puhelimen ja radiotoiminnan kokoelmat. Asuinkerrostalon kahdessa eri kerroksessa oli tilaa yhteensä noin 600 neliömetriä. 1970- ja 1980-luvuilla onnistuttiin vielä hankkimaan vähän lisätilaa samasta asunto-osakeyhtiöstä. Huoneistojen väliset kulkuyhteydet kulkivat porraskäytävien kautta. Tila ei ollut tarkoitukseen soveltuva eikä sitä ollut riittävästi. Posti- ja lennätinmuseon nimi muutettiin Posti- ja telemuseoksi 1.3.1971.

1970-luvulla istui useampiakin Posti- ja telelaitoksen sisäisiä museotyöryhmiä. Muistioiden mukaan tilatarve vaihteli 1200 neliömetristä 2000 ja jopa 5000 neliömetriin. 1980-luku oli aktiivista uusien toimitilojen etsimisen aikaa. Vapautuvia ja muita mahdollisia tiloja kartoitettiin Helsingin lisäksi Turusta, Tampereelta, Hämeenlinnasta ja Espoosta. Pisimmälle päästiin museon sijoittamisessa 1920-luvulla valmistuneeseen Tampereen vanhaan posti- ja lennätintaloon. Vanhojen tilojen kartoittamisen lisäksi tehtiin suunnitelma uudisrakennuksesta Ilmalaan pääkonttorin yhteyteen. 1980-luvun jälkipuoliskolla toimintatarmo suunnattiin kuitenkin museon hallintomalliin tarkoituksena säätiöidä museo. Säätiöiminen ei toteutunut ja liikelaitostumisen pyörteissä museo päätettiin jakaa kahdeksi eri museoksi, Postimuseoksi ja Telemuseoksi.

Telemuseo sai toimitilat Vallilasta, jonne Posti-Telen teletoiminta oli keskittynyt. Postimuseo jäi Tehtaankadulle, mutta tilat eivät vastanneet toiveita. Parempien toimitilojen etsintä Postimuseolle jatkui, kunnes vuoden 1992 aikana saatiin aikaiseksi päätös Postimuseon siirtämisestä Tehtaankadulta Helsingin pääpostitalolle. Postimuseo avattiin Helsingin pääpostitalolla maaliskuun alussa 1995.

Näyttely- ja muita asiakastiloja postitalossa oli noin 1500 neliömetriä, minkä lisäksi samasta rakennuksesta löytyi toimisto- ja työtiloja sekä kokoelmille arkistotiloja. Helsingin pääpostitalon museota uudistettiin vuosina 2003 ja 2008.

Museon omistaja Itella-konserni oli mukana monen muun suuren suomalaisen yrityksen kanssa ns. Epos -hankkeessa (vuosina 2003–2007), jonka visiona oli "suuri suomalainen viestintämuseo". Hanke kuitenkin kariutui.

Museotoiminnan tavoitteiden yhteensovittaminen Itellan liiketoiminnallisiin tavoitteisiin osoittautui vaikeaksi. Niinpä Itella Oyj:n hallitus päätti 19.6.2012, että Postimuseo tullaan siirtämään perustettavan Postimuseosäätiön haltuun. Säätiön tarkoituksena on Postimuseon ylläpitäminen ja kehittäminen.

Helsingin Pääpostitalossa sijainneen Postimuseon tilakustannukset kävivät liian raskaiksi, minkä vuoksi uusien tilojen etsiminen käynnistyi jälleen vuonna 2010. Museo sulki ovensa pääpostitalossa 21.6.2012. Uudet sopivat tilat, noin 650 neliömetriä näyttelytiloja, löytyivät Tampereelta museokeskus Vapriikista, jossa uusi Postimuseo avataan vuonna 2014.

Postimuseon toiminnan jatkuvuuden turvaamiseksi Itellan hallitus päätti kesäkuussa 2012 perustaa säätiön, jonka hallintaan Postimuseo siirrettiin. Säätiön päättävä elin on hallitus, johon ehdokkaita asettavat Itella, Tampereen kaupunki ja Suomen museoliitto. Itella solmi säätiön kanssa kahdentoista vuoden pituisen palvelusopimuksen, mikä toimii säätiön talouden tukirankana.





--sv
Postmuseets historia
Generalpostdirektör Hj. Lagerborg (1842–1910) anses vara Postmuseets andliga fader. Under hans tid (1887–1903) började man samla gamla föremål i Poststyrelsens skåp. Projektet med Postmuseet tog ordentlig fart i Finland först efter att landet blivit självständigt och förhållandena stabiliserats 1918.

Postmuseet fick sina första lokaliteter – fyra rum – på Georgsgatan i Helsingfors den 1 september 1926. Det öppnades för allmänheten den 22 juni 1927. På 1930-talet utvidgades museet på Georgsgatan med två rum och blev 160 kvadratmeter stort. Enligt museidirektör Forsblom möjliggjorde den önskade utvidgningen ”den civiliserade välvillighet som statsmakten och Post- och telegrafstyrelsen visat och en varm kulturhobby som vårt lands självständighet ålagt”. Till följd av kriget blev museet emellertid hemlöst 1941.

Efter kriget fanns det inga lämpliga lokaler för Postmuseet, men föremålen bevarades i lager.
I maj 1954 öppnade museet sina dörrar i Vasa posthus, där det hade 250 kvadratmeter till sitt förfogande. I slutet av 1958 var man emellertid tvungen att stänga museet eftersom lokalerna behövdes för postens övriga verksamhet. Det hade också varit meningen att verksamheten skulle vara tillfällig och museets besökarantal var lågt i Vasa.

I februari 1962 öppnades Post- och telegrafmuseet på Fabriksgatan i Helsingfors. När museet förnyades slog man samman de posthistoriska samlingarna med samlingar som anknyter till telegraf-, telefon- och radioverksamhet som samlats under årens lopp. Museet, som hade två våningar i ett bostadsvåningshus, förfogade över sammanlagt cirka 600 kvadratmeter. På 1970- och 1980-talet lyckades man ännu skaffa lite extra utrymme i samma bostadsaktiebolag. Man använde trapphuset för att röra sig mellan de olika lägenheterna. Utrymmena var inte lämpliga för ändamålet och det fanns heller inte tillräckligt med utrymme. Den 1 mars 1971 bytte Post- och telegrafmuseet namn till Post- och telemuseet.

På 1970-talet var flera interna museiarbetsgrupper inom Post- och televerket verksamma. Enligt promemorior varierade utrymmesbehovet från 1 200 kvadratmeter till 2 000 och till och med 5 000 kvadratmeter. Under 1980-talet sökte man aktivt nya verksamhetslokaler. Man kartlade lediga och andra eventuella utrymmen såväl i Helsingfors som i Åbo, Tammerfors, Tavastehus och Esbo. Man kom längst med planen att placera museet i det gamla post- och telegrafhuset i Tammerfors som byggdes på 1920-talet. Förutom att kartlägga gamla lokaler gjordes en plan för ett nybygge i anslutning till huvudkontoret i Ilmala. Under den senare halvan av 1980-talet lades mycket fokus på museets förvaltningsmodell i syfte att grunda en stiftelse för museet. Det grundades emellertid ingen stiftelse, utan i stället inrättades affärsverk och i samband med detta beslutades att museet ska delas upp i två olika museer, Postmuseet och Telemuseet.

För Telemuseet hittades verksamhetslokaler i Vallgård, dit Post- och televerkets televerksamhet hade koncentrerats. Postmuseet blev kvar på Fabriksgatan, men lokalerna uppfyllde inte önskemålen. Sökandet efter bättre verksamhetslokaler för Postmuseet fortsatte tills man under 1992 fick till stånd ett beslut om att flytta Postmuseet från Fabriksgatan till Helsingfors huvudposthus. Postmuseet öppnades i Helsingfors huvudposthus i början av mars 1995.
Det fanns cirka 1 500 kvadratmeter utställnings- och kundlokaler i posthuset, och dessutom fanns det i samma byggnad kontors- och arbetsutrymmen samt arkivutrymmen för samlingarna. Museet i Helsingfors huvudposthus förnyades 2003 och 2008.

Museets ägare Itella-koncernen deltog tillsammans med många andra stora finländska företag i det så kallade Epos-projektet (2003–2007), vars vision var ett ”stort finländskt kommunikationsmuseum”. Projektet rann emellertid ut i sanden.
Det visade sig vara svårt att kombinera målen för museiverksamheten med målen för Itellas affärsverksamhet. Till följd av detta beslutade Itella Abp:s styrelse den 19 juni 2012 att Postmuseet skulle överföras till stiftelsen Postimuseosäätiö som grundades. Syftet med stiftelsen var att upprätthålla och utveckla Postmuseet.

Kostnaderna för Postmuseets lokaler i Helsingfors huvudposthus blev för stora, och därför började man än en gång söka efter nya lokaler 2010. Museet i huvudposthuset stängde den 21 juni 2012. Nya lämpliga lokaler med cirka 650 kvadratmeter utställningsutrymme hittades i Tammerfors museicentrum Vapriikki, där det nya Postmuseet öppnades 2014.

För att trygga en kontinuerlig verksamhet vid Postmuseet beslutade Itellas styrelse i juni 2012 att grunda en stiftelse, till vilken ansvaret för Postmuseet överfördes. Stiftelsens beslutande organ är en styrelse, vars medlemmar tillsätts av Itella, Tammerfors stad och Finlands museiförbund. Itella och stiftelsen har ingått ett tolv år långt serviceavtal som fungerar som stomme för stiftelsens ekonomi.

Nenhum comentário:

Postar um comentário